Den första skoldagen på gymnasiet är något som många minns. Nervositeten och tankarna surrar i huvudet; hjärtat bankar lite hårdare. Kanske känns det då tryggt att veta att alla går igenom liknande känslor.
– Jag minns att jag var så nervös för att jag inte kände någon sen tidigare. Men jag brukar alltid ha inställningen " fake it ’til you make it" så jag låtsades vara jättesjälvsäker och bröt isen varje gång det blev tyst i klassrummet, säger Aya och skrattar varmt åt minnet.
Nu, tre år senare, behöver inte Aya längre fejka självsäkerhet. Genom många olika erfarenheter och upplevelser har hon kunnat växa som person.
– Mina år på TBS har varit bland de mest roliga men utmanande åren i mitt liv. Jag är inte alls samma person idag som tjejen som gick upp för trappuppgången till skolan för tre år sen.
Många viktiga erfarenheter under gymnasiet
Några viktiga delar till Ayas personliga utvecklingen har varit praktiken och Ung Företagsamhet på Thoren Business School, berättar hon.
Hon har dessutom varit aktiv som styrelsemedlem på Made by Aya under gymnasiet, ett modenätverk skapat av henne och hennes mamma. Idén födde när de kom på att det finns till exempel musik- eller sportkollon för barn och unga – men ingenting för modeintresserade.
– Så vi bestämde oss för att skapa det. Vi erbjuder unga en utbildning där de får utveckla plagg från idé till färdig produkt som visas upp på modevisning. Sista året var vi 150 deltagare från hela Sverige och hade en modevisning på kungliga operan. Det har varit en otrolig resa.
Vad planerar du att göra nu efter studenten?
– Jag har jobbat så himla mycket under både grundskolan och gymnasiet att jag vill ta några år och fokusera på att resa och inspireras. Nästa år ska jag förhoppningsvis flytta till USA som au pair vilket känns superspännande. Jag ser fram emot friheten att faktiskt kunna bestämma hur man vill forma sitt liv helt själv.
Vad kommer du att sakna från gymnasietiden?
– Jag kommer sakna mina vänner och relationerna jag fått med alla på TBS! Under mina tre år har jag kommit att verkligen uppskatta de små konversationerna man har med Malin och Gabriella i repan eller med personalen i matsalen. Jag kommer sakna allt från skolmiljön till min favoritplats i klassrummet. Man blir lite sentimental!
