I februari 2009 kliv Andreas Liljeson in på Affärsgymnasiet för första gången. Då kunde han inte veta att han 15 år senare fortfarande skulle vara kvar. Att han skulle få chansen att lämna ett starkt avtryck hos flera hundratals elever. 

För avtryck har han minst sagt lämnat. Det speglas i elevernas åsikter om honom. Som en del i 15-årsfirandet la skolan upp ett inlägg med Andreas på sociala medier. Inlägget har fått över 300 gillamarkeringar och ett 20-tal kommentar. 

I några av dessa kommentarer går det att läsa:  

”Så klok, inspirerande och fin lärare.” 

”Världens bästa lärare.” 

 ”Finns ingen bättre lärare.” 

”Andreas king” 

”En lärare utöver det vanliga” 

Men även om det såklart gläder honom att ta emot fin respons från eleverna, är det inte drivkraften som får honom att fortsätta gå in helhjärtat i undervisningen. Den verkliga drivkraften bottnar snarare i att få vara en del av elevernas utveckling. 

 – Att se utvecklingsprocessen är som en lön. Och det är extra häftigt när de själva ser den. Det är inte alltid de märker att de tar små steg i rätt riktning, men jag som lärare ser det, förklarar han och fortsätter:

– Det behöver inte bara vara under skoltiden. Även före detta elever kan komma förbi och berätta om sitt liv; förklara att det vi gjorde i skolan faktiskt förändrade deras sätt att se på saker och ting. Det är superhäftigt. 

Som ekonomilärare trivs Andreas särskilt bra med att få lära ut områden som eleverna inte berört så mycket innan gymnasiet. Eftersom de är naturligt nyfikna på ”kärnämnena” inom ekonomi blir dessa elevgrupper alltid härliga att jobba med: 

– Söndagsångest finns inte. Även under dagar då bitarna i livspusslet kastas åt olika håll vet jag att mina kollegor och elever kommer fylla på min energi igen så fort jag kliver in i skolan. 

Men att Andreas skulle känna så här för sin roll har inte alltid varit självklart. Trots att han har läraryrket i blodet stretade han emot sitt familjearv och jobbade som civilekonom i 7 år innan han började läsa till lärare.

– Att undervisa finns i mitt DNA. Det var nog något jag alltid velat egentligen. När jag väl accepterade vem jag var, var det verkligen som att hitta helt rätt, säger han. 

Att hela personalen skapat något som de är stolta över, brinner för och fortsätter utveckla tillsammans är enligt Andreas en av de häftigaste sakerna med att jobba på Affärsgymnasiet. Han pekar även på att skolan går steget längre med att integrera entreprenörskap i den vanliga undervisningen.

– Skolan passar nog extra bra för den som utöver skolkunskaperna även vill utvecklas personligt och ta ett kliv in i företagsvärlden, förklarar han och lägger till:

– Samtidigt förväntar vi oss lyhörda, öppna och nyfikna elever. Elever som är måna att tillsammans med oss lärare utveckla sin egen utbildning och skolan i helhet. För det är tillsammans vi kan uppnå riktigt häftiga grejer. 

Hur lyckas han då med att motivera eleverna att växa?

I Liljessons bok stavas svaret RELATIONER. Relationsbyggande är den del han värdesätter mest eftersom goda relationer lägger en trygg grund.

– Det gör att jag kan ta ut svängarna lite i undervisningen. Om det blir fel kan jag ta på mig det utan att tappa ansiktet inför eleverna. Respekten finns redan där. Jag brukar säga: ”Okej gänget, det här blev inte så bra och det är mitt fel. Låt oss inte göra om det här.” Det är jätteviktigt för mig med goda relationer. Jag vill verkligen att eleverna ska känna att jag vill deras bästa i varje undervisningsmoment.

Att han värdesätter goda relationer märks även i det uttryck han myntat på skolan: “Kärlek på det”. Det har blivit lite av ett mantra som även elever och övrig personal använder.

– Jag tycker det sammanfattar vår filosofi som består av hårt arbete med hjärta och engagemang. Liksom: kärlek på det!