En viktig resa – TBS Gävle i Nepal

[ingress]Nyligen åkte förväntansfulla elever från åk 3 och lärare på TBS Gävle på Business Trip till Nepal. Det blev många timmar i luften och några stopp på vägen men till slut anlände hela gänget och deras värkande fötter till Kathmandu, Nepals huvudstad. En resa som skulle lämna många intryck hos våra elever och lärare, här är deras berättelse.[/ingress]

På vår första dag, efter frukost och lite shopping, bar det av till Chandu och hennes förskola och fick sedan träffa en kvinna som berättade om det kvinnliga kooperativet som hon hade startat. Från början var de några få men i dagsläget var 30 kvinnor aktiva inom kooperativet. De började med att plocka sopor från gatorna för att fånga människors uppmärksamhet. Idag lär sig kvinnorna att göra smycken och när smyckena blir sålda går lite av pengarna tillbaka till kooperativet, självklart får även alla kvinnor lön för deras arbete. Deras senaste projekt går ut på att göra påsar av återvunna tidningar och papper, papperspåsarna tillverkar de i ett mycket litet utrymme med garageport.

Författarinnan till boken Ajj La Vjoo – 90 dagar i Nepal,  Carina Larsson Aynsley var också med. Det var hon som mötte upp oss härnere och guidade oss en hel del. På vägen hem stannade vi för att köpa lite frukt och blev snabbt omringande av fattiga barn som tiggde pengar. Carina köpte bananer till dem så att barnen fick något i magen. Också för att hon inte ville riskera att pengarna gick till lim eller något annat som kan skada dem.

Senare på kvällen besökte vi flickorna på ett barnhem. Hemmet är beläget utanför trafiktäta områden och det märktes på den renare luften, skogen och gräset.  När taxin stannade utanför barnhemmet rusade flickorna mot den och ropade på Carina eftersom de kände igen henne. Till en början var flickorna blyga men öppnade sig när vi tog fram ballongerna som hade skänkts av landstinget Gävleborg. Det var otroligt kul att få träffa alla flickor och börja lära känna var och en av dem.

Vår andra dag i Nepal började med ett besök på Dolmas montessori förskola där vi träffade Catarina som brukar vara på förskola och hjälpa till.  Även här var barnen blyga men även öppnade sig när ballongerna togs fram. Dolma berättade att hon har blivit utfryst av sin omgivning pga. hennes verksamhet men vi berättade för henne att vi tycker att hon gör ett fantastiskt bra jobb. Förutom ballonger hade vi med oss andra saker som vi skänkte till förskolan. Allt från barnkläder och tandborstar till ficklampor och sjukvårdssaker. Dolma hade precis räddat en 12 årig flicka från hemska förhållanden och vår lärare Kerstin skänkte pengar för att säkra flickans framtid.

Dagen därpå åkte vi till ett shoppingcentrum som gav en modern bild av Kathmandu som onekligen är en stad full av kontraster. Efteråt åkte vi till barnhemmet och delade ut lite av det vi hade handlat. Vi lekte med barnen och även grannbarnen ville vara med. Vägen tillbaka till hotellet var smal och gropig, det var mycket annat som vi försökte vänja oss vid, ljuset, ljuden mm. Dagen efter bar det av till en medeltidsstad där vi fick se gamla byggnader och tempel för att sedan åka vidare till ett aptempel. Torsdagen spenderades på ett munkkloster där vi fick höra på deras bön och efter det mötte vi upp Julius och åkte för att träffa några gatubarn. Alla dessa barn hade tragiska bakgrunder som hade lett till att de hamnade på gatan och var tvungna att sniffa lim och tigga för att överleva.  Vissa flickor såg otroligt unga ut men hade redan egna barn då det tyvärr är vanligt att hemlösa flickor är prostituerade.

Vi tog några barn med oss till en restaurang där de fick beställa precis vad de ville och självklart glass till efterrätt vilket var otroligt uppskattat.  I närheten av restaurangen låg en helig flod så vi tog med oss barnen dit och väl där inne fick vi se hur det går till när man kremerar liken. Många religiösa går dit för att vänta på att dö, det kan handla om timmar, dager eller till och med veckor. Liken får mynt med sig av sina närmaste som hamnar i floden. Gatubarnen går sedan och plockar upp mynten ur det extremt smutsiga vattnet.

Efter att vi hade sagt hej då till gatubarnen åkte vi vidare till barnhemmet. Idag hade vi med oss papper och pennor och barnen fick i uppgift av oss att skriva sina namn på en teckning som vi sedan tog kort på. Bakom flickornas barnhem låg ett tempel som vi besökte, det var oerhört vackert och flickorna klädde ut oss till gudinnor med blommor i håret och tikkas i pannan. När det var dags för oss att åka tillbaka till hotellet fick vi massor med teckningar med oss hem som flickorna hade målat. Vi släppte även lyckor med flickorna idag vilket de blev otroligt glada över. Hela byn samlades runt och tittade på!

Vi hann med ett sista besök på barnhemmet innan det var dags för hemresa. Det visade sig vara ett känslosamt avsked, fickorna hade verkligen gjort intryck på oss alla. Vi hoppas verkligen att vi träffar dem igen. Sista dagen insåg vi också hur fort vi hade vant oss vid trafiken, alla ljud, bildar och kor på vägen. Flygresan hem gick bra och vi landade i ett regnigt Sverige. Vi var trötta men otroligt mycket mer tacksamma av det vi har än när vi åkte.

Ingenting hade kunnat förbereda oss på den här resan men det är fantastiskt vad hjärnan kan ställa om sig och acceptera läget. Idag är Nepal ett av världens fattigaste länder och det har vi sett många bevis på. Antalet utbildade i Nepal är lågt och klyftorna mellan fattiga och rika är stora. Det luktar illa i vissa delar av staden, sopor på gator och massor av avgaser. Det finns tyvärr inget miljötänk, sopsortering existerar inte utan man slänger helt enkelt ut soporna på gatan och eldar upp dem på kvällen. Sedan går kor och hundar och letar mat bland soporna. Vi blev förvånade över att vi hade så pass mycket tillgång till internet samtidigt blev det ofta strömavbrott. Vi har sett många gatubarn och andra barn som far illa, speciellt flickor som behandlas riktigt dåligt.

Trots allt detta är människorna i Nepal ofta otroligt snälla, trevliga, hjälpsamma och glada. Nepal har mycket att lära sig av Sverige men även Sverige kan nog läras sig en hel del av Nepal. Efter den här resan har vi lärt oss att stanna upp ibland och vara tacksamma för saker vi tar för givet.