Emma Haag berättar om sin hästhoppskarriär

Jag började rida på ridskolan när jag var fyra år gammal och fick min första ponny fyra år senare. Där började min karriär på riktigt och det har varit en riktig bergochdalbana. Min första ponny hette Silka och var världens snällaste, men jag som var van ridskolehästarna tyckte att hon var alldeles för stark och pigg. I början vågade jag inte ens galoppera och det tog lång tid innan jag vågade rida över en bom.

Under resans gång utvecklades vi tillsammans och vi avslutade med att rida msvb (1 meter högt) som är den högsta klassen för B-ponny. (ponnyer som är max 130cm höga)

2010
2013

När jag var 11 år fick jag min andra ponny. Han var bara 3 år gammal och egentligen alldeles för stor för mig men min mamma såg hans potential och ville inte gå miste om en så fin ponny. Han var en D-ponny som jag började rida våren 2012. Det var ett stort steg att gå och han busade med mig hela tiden. Jag ramlade av nästan varje gång jag skulle galoppera och jag var väldigt rädd. Mamma pratade med mig och sa att vi kunde sälja honom men att jag inte skulle glömma bort att det är en väldigt fin ponny. Tanken på att någon annan skulle rida och bli framgångsrik med min ponny övervann min rädsla och hösten 2012 kvalade vi in till finalen i 4- årschampionatet i Falkenberg. På championatet ska hästarna hoppas en bana uppsuttet och domarna bedömer hästens gångarter, temperament och hoppförmåga. Alla som var där var vuxna beridare som jobbade med hästar. Vi slutade på en fantastisk andra plats och hamnade i Tidningen Ridsport för första gången. Det var självklart så kul eftersom där fick bara dom ”stora” ryttarna vara med.

2012
2016

Vi hade en lång och helt fantastisk resa tillsammans där vi bland annat vann finalen i M- bilar Cup där vi var det enda ekipaget som red felfritt rakt igenom. Sommaren 2016 vann vi en msvb som gjorde oss berättigad att rida kvalen till Prins Carl- Philip pris där finalen går i Friends Arena.

Hösten 2013 fick C- ponnyn jag aldrig kommer att glömma, Steel Flight aka Stålis. Han var en mer färdig ponny och redan i början av 2014 gjorde vi vår första internationella start på Baltic Cup. Vi red snabbt ihop oss och sommaren 2014 red jag mitt allra första SM. Målet var att rida final som dom 20 bästa får göra. Vi kvalade in och slutade på en 10:e plats.

Hösten 2014 red vi inomhus SM och där var vi nolla i finalen. Det var endast två ekipage som klarade sig igenom finalrundan felfritt och vi slutade på en 4:e plats.
Två veckor efter SM:et vann vi den prestigefyllda tävlingen Swedish Riders Trophy Pony final och därefter åkte vi till Baltic Cup i Wilhelmsborg. Där vann vi en klass och fick för första gången stå för den svenska nationalsången.

Vi fortsatte att tävla framgångsrikt och blev uttagna till Nordiska Mästerskapen i Köpenhamn i slutet av våren 2015. Där tog vi ett NM- silver tillsammans med det svenska laget.

Slutet av vår resa närmade sig men jag hade fortfarande ett mål kvar att uppnå. Jag ville ha en SM- medalj. Sommaren 2015 åkte vi till vårt tredje SM och vår allra sista tävling tillsammans. Vi avslutade på topp med ett SM- guld!

Vinst Swedish Rider Trophy
Vinst Ridsport Ponny Cup
SM- guld

Ponnytiden var sjukt rolig men samtidigt började allvaret att närma sig. Hösten 2015 flög jag och min tränare till Holland för att prova hästar. Jag provred ett 20 tal i hästar i Holland, Tyskland och Belgien. Där hittade jag ett 7- årigt sto som vi köpte. Hon är i nuläget min bästa häst.
Det var en stor omställning att gå från ponny till stor häst och Lily som hon kallas är ingen lätt häst.

Men vi började väldigt bra och vann bronsfinalen på Equality Line, Hammarö under Wermland Equestrian Games. Två år senare debuterade vi 140 hoppning med ett nedslag. Några veckor senare fick vi en personlig inbjudan till CSI Wierden i Holland. Där hoppade vi tre 140 hoppningar där den andra var Nations Cup och den sista var Dutch Youngster Festival Junior Grand Prix. Samma år red jag mina två första Junior- SM och kom till final båda gångerna.

Hösten 2017 började jag rida kvalen till Gothenburg Horse Show. Vid en tävling i Borås, Gina Tricot Grand Prix blev vi placerade som nummer 3 och en finalplats var säkrad. För några veckor sen tävlade jag för första gången i Scandinavium och mitt mål är att rida där nästa år igen fast som Young Rider istället för Junior.

Detta är mitt sista år som junior innan jag går över som Young Rider. Mål i år är topp 5 placering på SM samt debutera 145. Jag vill också under året rida fler internationella tävlingar och komma ut i Europa ännu mer. Som Young Rider vill jag rida NM eller EM.

I dagsläget har jag tre hästar i stallet. Två av dom är yngre förmågor som jag tränar, tävlar och utbildar. I framtiden vill jag gärna flytta utomlands och självklart ha hästarna som mitt jobb.

Jag är nöjd med vad jag och hästarna har åstadkommit men jag skulle aldrig ha klarat det utan mitt team och mina sponsorer.
Under min högstadietid upplevde jag att det var svårt att kombinera min sport med skolan. Jag hade svårt att få ledigt och rektorn på skolan tyckte att jag tappade all gemenskap av att inte vara i skolan. När jag frågade lärarna vad jag behövde göra under tiden jag var borta var det sällan någon som visste och när jag kom tillbaka till skolan var flera av lärarna sura över att jag varit borta. Men jag hade en grym idrottslärare och mentor, Joakim Segolsson, som hjälpte mig med all min ledighet.

Nu när jag går på gymnasiet funkar kombinationen sport och skola betydligt bättre. Det kräver väldigt mycket ansvar men det är något jag blivit varse genom min sport. Lärarna är förstående i en större utsträckning här och dom flesta är lätta att kompromissa med. Jag får alltid med mig arbete att jobba med under min ledighet vilket gör att jag inte hamnar efter. Men även här har jag en fantastisk mentor, Beate Lange, som alltid hjälper mig att få ledigt.